emmas liv

Lisa tog för ett litet tag sen upp sitt beroende av facebook på sin blogg...

Och jag måste väl erkänna att jag har ett visst beroende jag med...

Av både facebook och dom olika bloggar jag brukar läsa...

Har jag inte varit inne på någon dag blir man lätt lite stressad då det känns som att man har missat nåt.

Typ samma känsla som man kan ha efter en stor fest man inte kunnat gå på,men alla ens vänner var där...

Sjukt??

JAA

Jag kan inte ens svara för vad det är som är så lockande med just facebook...

Ska man förklara för nån som inte har det går det knappt...

"Ehh,ett ställe där man samlar alla man känner, kan skriva till varandra och titta på varandras bilder..."

Jaha men det lät ju kul...

Innerst inne handlar det nog om att dom flesta är ganska nyfikna...

Och på fejjan kan man ju snoka loss utan att nån egentligen får reda på det!

Kom att tänka på en liten händelse som visar på hur pass mycket folk verkligen utgår från informationen på Facebook gällande personer dom känner istället för att prata med varandra på riktigt.

Min bror spelade en gemesam kompis till oss ett litet spratt...Kompisen glömde logga ur, två gånger, och då var Jens snabb in och skrev från kompisens konto att han skulle bli farsa.

Andra gången var han så listig att han skrev att första gången var ett skämt men att det nu var på riktigt...Sen för att det skulle se mer äkta ut gick han in från sitt eget konto och grattade Ante

Grattishälsningarna bara haglade in från alla håll och kanter och det gick till och med så långt att hans mormor ringde och gratulerade då hon fått reda på det av hans kusin som läst det på Facebook