Grannar
Igår ringde min granne på dörren. Hon talade om att hon bodde vägg i vägg och att det hade kommit ett brev fel och undrade om det var mitt. Och det var det ju...Super gulligt tycker jag! Själv skulle jag nog bara kastat ner brevet i brevlådan och hoppats att det nu om rätt....Men jag gillar grannar som är trevliga och lite mer personliga och inte rädda att ringa på hos varandra... Annars hade det varit lite dåligt med sånt i dom två lägenheterna jag bott i här i stan...Dom flesta grannar hälsar knappt när man går förbi varandra i trappuppgången och när man själv hälsar får man knappt ett hej tillbaka...Lite tråkigt tycker jag...Man är ju ändå grannar! Inte för att man måste bjuda in varandra på kaffe och prata en halvtimma varje gång man ses men lite vanlig artighet kan väl inte skada? Eller gör man inte så när man bor i en stad? Trevligt med denna gulliga granne i alla fall som bor vägg i vägg...Hon och hennes kille är alltid glada och hälsar glatt när man stöter på dom...Så som det ska vara!
Sen sprang min stora katt såklart ut i trappuppgången....Han försöker alltid ta tillfället i akt att smita ut det lilla aset...Men han är så puckad att han springer upp istället för ner. Sen springer han bara en våning i taget, och lagom när jag med andan i halsen nästan fått tag i han så springer han en våning till, enda fram till vi kommit längst upp då han cirkulerar runt i stolthet över att ha smitit ifrån mig...Han verkar gilla den leken...Jag gillar den inte lika mycket...Fast jag har kommit på en ny smart idé, att jag tar hissen upp och går ner och möter honom istället...hehe...kattstackarn blir något förvirrad när jag gör så.
Tjockisen:
Tur han dricker där och inte i toastolen som våran katt gjorde en gång. Han hade lite svårt att komma upp sen :)
Ha en fin kväll
//Sara-Louise
haha vilken sötnos!
