Hej då

Hej då min fina fina farmor! Vi ses en dag...



Älskar dig!




R.I.P Farmor

Jag vill tillägna min farmor ett par rader....


Farmor lämnade livet på jorden 9/7 på morgonen efter en längre kamp mot sjukdomen Kol.



Jag saknar dig lilla farmor otroligt mycket! Dock känns det lite lättare än när farfar dog...Kanske för att ni får vara tillsamans nu! I slutet hade du ju det inte speciellt roligt...Ganska ensam och för sjuk för att orka med någon aktivitet alls.



Farmor hade kvar sitt ungdoms sinne enda till slutet! Här var en tant man kunde prata om vad som helst med och hon lyssnade på modernare musik än pappa tom!


Dom sista gångerna jag, min bror och Jossan hälsade på bjöd vi farmor på räkor och vin. Det gillades starkt och farmor var så söt efter två klunkar vin: Hon rullade på ögonen och sa att nu blev jag full! ;)


Ett annat starkt minne var en av dom alla gånger farmor kunde förvåna och nästan genera mig lite genom att prata en massa snusk. Det var ju absolut inte jämt så varje gång blev man rätt ställd...Inte så vanligt för en dam i hennes ålder! ;)


Jag bodde i sörping med mitt ex och Farmor o Farfar skulle skjutsa hem mig...Jag lovade att vinka i fönstret när jag kom upp för att visa var vi bodde. Det glömde jag ju självklart...Och en liten stund senare ringde farmor och påpekade detta och undrade om min kille satte på mig direkt(inte just dom orden men det var så det menades) och om katten hade suttit ryggen!! :) Jag blev rätt ställd...haha





Jag kommer aldrig glömma er min älskade Farmor och Farfar! Bättre farföräldrar än er kunde jag inte haft!













Läsvärt

Igår köpte jag boken "Hemlös-Med egna ord", en bok innehållande texter av 57 hemlösa personer samt bidrag av bl.a Liza Marklund.


Den är riktigt bra och man blir som vanligt med dessa böcker ganska upprörd när man läser om dessa människors bemötande av andra människor...Både medmänniskor som du och jag men även myndigheter så som sociala...

Själv brukar jag försöka att inte se ner på uteliggare och andra utslagna som alkoholister/narkomaner och får jag någon gång frågan om jag har någon slant över eller en cigg till övers brukar jag dela med mig.

Jag minns speciellt en gång när en snubbe kom fram och frågade om en cigg och jag som endast feströker sa "här, ta 2". Tacksamheten jag fick var stor...Säkert inte bara för att jag delade med mig av två cigg utan även för att jag behandlade den här personen som vilken annan person som helst.

Men...Så börjar jag tänka efter...Och inser skamset att man kanske inte alltid är lika trevlig...Är man trött,stressad eller på dåligt humör kan det vara riktigt irriterande men någon märkbart påverkad person som kommer fram och frågar nåt och kanske svarar man knappt alls...


Jag läser i boken att detta beteende är typiskt svenskt...Men det visste vi väl redan? Uttjatat...Men vill jag vara såhär typiskt svensk? Näe...Så för min del skärpning och tänka på att visa respekt för utslagna även om jag är på riktigt dåligt humör...


Eller vad säger du? Behandla andra som man själv vill bli behandlad...







Älskade farfar ger mig värme

När jag var hos farmor i lördags kollade vi på gamla kort...


Jag bara älskar gamla bilder...Kan sitta hur länge som helst och studera varje detalj!


Efter ett tag hittade jag två likadana kort på min älskade farfar i plånboks format och jag övertalade farmor om att få ett att ha i min plånbok...Och det fick jag så gärna!


Dock hade jag ingen plastficka för kort i den plånboken jag just nu har, men han ligger där...I ett annat fack...


Och det känns bra! Att alltid ha med mig en bild på min högt älskade farfar som jag när som hellst kan plocka fram och titta på...


Jag saknar farfar väldigt mycket...Skulle bara vilja ge honom en sista kram...


Ensam på jobbet ensam i livet

Ja,så svarade jag precis Emmelie på ett mess hon skickade till mig...


Självklart är jag inte ensam i livet...Skojade bara...Har många alldeles underbara vänner vid min sida! Men ändå känns det tomt utan Lisa o Jens...


Lisa ringde för ett par timmar sen och det var så härligt att prata med henne igen! Tråkigt bara att teckningen alltid är lite kass när man är så långt ifrån varnadra...Värsta fördröjningen när man pratar ju... Shit vad jag saknar som alltså!!!Och dom har bara varit borta i en vecka! Men jag tror nog att det har lite med att göra vetskapen om att man inte kommer att ses förrän i Januari. Eller tidigast December...


Så just nu ser jag ut såhääär: ;)








Och dom ser ut såhär:








Vem har det jobbigast? Dom eller jag?



Till Lisa o Jens

Av nån anledning är den här låten i mitt bakhuvud hela tiden när jag tänker på mina små hjärtan i Thailand:



Phsykos måndag

Fy fan, då är det måndag igen...Här sitter jag på mitt jobb, helt ensam...Eller inte ensam,men ingen av mina kompisar är här...Låter jag bitter? Nej då inte alls...;)


Jag försöker komma på nån idé om hur jag ska kunna ta mig till Thailand två veckor i år när jag endast har en veckas semester...Vet inte hur jag ska lösa det riktigt,men jag spånar på det...


Helgen blev fest fest fest och mera fest. I lördags var vi hemma hos Rocca o hans tjej Isabelle. Vi spelade bl.a TP...Behöver dock inte disskutera vilka som vann. Orelevant tycker jag! ;)


Efter det blev det Palace igen. Jag har kommit på en grej och det är att Palace har riktigt trevliga vakter! Inte alls som på andra ställen där dom bara ska stå och se hårda och tuffa ut med en bister min. På Palace ler dom och är glada! Det gillar vi...



Inte många bilder under kvällen men här är en i alla fall







Denna vecka kommer att innebära träning för min del är tanken. Träning och promenader...Jag lovade mig själv att det är slut latat nu. Dags att komma i form!


RSS 2.0